I Knew I Knew You - Min blogg om min vardag

Hej. Hur är det med dig? Med mig är det bra och jag sitter just nu och lyssnar på musik. Jag har precis klippt klorna på min hund. Hon tyckte inte att det var sådär hemskt trevligt faktiskt, men hon stod ut. Jag ska faktiskt försöka få henne att bada ikväll... Hmm..

Du vet ibland så känner jag mig så fruktansvärt ensam att det känns hopplöst. Alla känns så långt borta och jag går på autopilot... Det är korta stunder dock men ändå. Det ska beskrivas för dig så att du förstår. Ibland känns mina fötter som betongklumpar. Jag kämpar på och sätter den ena foten framför den andra, utan att riktigt veta vart jag är påväg. Jag går på automatik och är ett plan utan pilot...
Denna känslan går faktiskt över väldigt fort då jag sedan vaknar upp ur min lilla koma och känner ringen på mitt finger. Åh jag önskar du kunde se den!! Den är så fin och den fyller mig med en obeskrivlig lycka (på riktigt för det är verkligen omöjligt att förklara hur jag känner). Nicklas Gör mig så lycklig och vi älskar varandra på lika villkor. Det känns att jag betyder lika mycket för honom, som han betyder för mig. Och jag tänker faktiskt citera Charlotte ur Sex and the city filmen "Jag är inte lycklig hela tiden varje dag, men jag är lycklig varje dag".

Jag har länge haft drömmar om att vara en sådan mystisk person som man ibland ser på stan. En sådan person med en obeskrivlig dragningskraft och attraktion. Sådana personer som egentligen inte är särskillt speciella, ser inte särskillt speciella ut, men deras dragningskraft finns där ändå och går inte att beskrivas.
Jag har nyligen insett att jag inte är någon sådan person. Jag är ingen särskilld och jag är väl egentligen en i mängden. Det som går att sägas om mig, går att sägas i ett par meningar. Detta känns som något av ett misslyckande, ett misslyckande i den personen jag ville bli. Jag har dock inga planer att ändra mig då jag faktiskt trivs ganska bra med att äntligen ha funnit mig själv. Men ändå!

Att vara en sådan mystisk person kanske är något alla drömmer om (och kanske speciellt flickor i tonåren), men vissa lyckas ju faktiskt. Vilka är dessa personer och ligger det i deras gener att vara så? Eller är det bara så att de personer jag lägger märke till, lägger jag märke till just för att jag är jag? Jag skulle väl inte tro att jag är annorlunda bara för att jag vill gör intryck på folk. Jag vill vara speciell och påverka folks liv. Det kan jag väl inte direkt påstå att jag tycker att jag gör. Nicklas har invändingar men han är ju också min fästman nu och jag hoppas att jag ska ha kunnat göra intryck på honom.

Jag vill dock att folk ska minnas mig.

PANG, skjut en gnu! Jag vet inte vart det kommer ifrån och om du vet det så ge mig gärna ett svar ^^

Nej du, kära vän. Vad finns mer att tillägga? Jo, mamma har varit här. Hon fick i födelsedagspresent att gå på Globen Horseshow (: Det tyckte hon var jättetrevligt och det gjorde jag också. Jag önskar du var här och kunde varit med till viss del. Det hade varit trevligt att bjuda dig på middag någon gång, men vi får väl se när det blir av. Kanske till bröllopet?

Älskling, jag har hittat in från mörkret, det finns hopp om en förändring men det tar den tid det tar. En nystart, jag tänker nya tankar, men allt det där du föll för finns fortfarande kvar. Allting har förändrats men jag känner likadant. Kent - Det kanske kommer en förändring

Jag saknar att plugga... Jag saknar att lära mig nya saker och jag vill verkligen börja igen. Funderar på att söka in till en undersköterske utbildning på distans till våren. Sedan efter det har jag planer på att läsa den där intressanta linjen jag försökte söka in till i år, Humanistiskt behandlingsbeteende.

Jag saknar dig, hör mer än gärna av dig snart (: Saknar dig i mina drömmar.