I wanna see you dance again
Fan asså... Våren är fin, men jag har svårt att njuta av den. Jag blir deprimerad på våren. Eller är deprimerad verkligen rätt ord? ... Jo det är det nog. Jag har inte lust med någonting. Allt känns som tunga måsten, lägenheten förfaller, jag har tappat sexlusten, jag vill bara ligga under täcket och läsa. Läsa och sova bort alla dagar. Då är det väldigt skönt att ha hunden. Jag måste gå upp och gå ut med henne.
Med våren medföljer även alla dessa måsten. Man måste vara glad över att våren är här, man måste vara glad över att det börjar bli varmare igen, man måste vara ute mycket när solen skiner. MEN TÄNK OM JAG INTE VILL DÅ?!
-suck-
Nej det här med våren är inte riktigt min grej. Visst blir jag glad över att fåglarna har börjat kvittra, jag är jätteglad över att solen verkligen värmer, jag är glad över att denna jävla snön försvinner, men jag tycker bättre om hösten. Jag gillar att se färgerna skifta. Jag gillar luften. Man har rätt att tända massor av ljus och krypa upp i soffan med mannen man älskar. Den rätten har man inte nu. Nu ska man vara så äckligt aktiv och glad. Nej... Jag vill inte.
En annan bidragande faktor till att jag har en svacka just nu är det faktum att jag faktiskt börjar bli vuxen. Jag vill inte vara vuxen... Fan nu börjar jag lipa igen! Ta dig samman!
Jag vill vara liten igen... jag vill inte behöva bekymra mig om räkningar, jag vill inte behöva bekymra mig om ekonomin. Jag vill att en hundralapp ska vara oändligt mycket pengar. Jag vill att livet ska vara lätt igen. Jag går omkring och har en molande ångest i bröstet som bara vägrar försvinna. Mina sömnproblem består, även om de börjar bli hanterliga nu. En sak som är säker, är i alla fall att jag har världens mest underbara, tålmodigaste, förstående man. Tack för att du lyssnar och försöker hjälpa
Trots min ganska jobbiga svacka just nu, så finns det saker som lyser upp och gör mig hemskt lycklig. Nicklas är en av dom. Men Chcikey gör otroligt mycket, tack mamma som lyssnar många gånger, tack claes för en upplevelse jag kommer leva på hur länge som helst, tack Jossan som alltid peppar mig.
Igår gjorde jag i alla fall en RIKTIG hjälte insats! Jag tog en promenad med Chickey ner till Tumba för att möta tidigare nämna man. Jag kom lite tidigare än vad som var planerat och han kom en aning senare än vad som var planerat och unde tiden jag står där och väntar stöter jag på en sådan söt liten tant. Hon står och väntar på sin färdtjänstbil. Och vips så dyker en färdtjänst buss upp, men chauffören avvisade henne och sa "Nej det är inte dig jag ska ta"
"Men kan du inte hjälpa mig" sa den gamla damen "Jag har stårr här och väntat sedan 15.55 och bussen har inte kommit än..."
"Nej. Det är inte dig jag ska ta." svarade chauffören igen och gick in för att hämta sin kund.
Jag kände att jag bara kunde inte stå där och se detta ske! Så jag gick fram till den gamla damen, som var nära gråten, och undrade om hon behövde hjälp. Om hon ville att jag skulle ringa till färdtjänst så skulle jag göra det.
"Vill du verkligen göra det?" frågade hon och jag såg hoppet i hennes ögon. Vad säger man då? N ej jag bara skojade! HAHA!!! Nej... jag fick hennes färdtjänst kort, där kundnumret står som är nödvändigt när man ringer dom, och så ringde jag till färdtjänst. Förklarade att jag hade hittat kund nummer bla bla och att hennes buss inte dykt upp. Mannen jag fick prata med hette Niclas och han blev helt förfärad! Han fixade en taxi fort som fan.
"Den ska komma om fem minuter. Väntar du där med henne?" undrade han och lät faktiskt uppriktigt ledsen.
"Jag väntar så länge det behövs" sa jag och tänkte att om Nicklas ville gå hem så kunde han göra det.
Som tur var kom det faktiskt en taxi efter 5 minuter 8)
Jag förstår inte hur man som utomstående bara kan ignorera en sådan sak?! Nej. Jag kände mig tvungen att ingripa och hjälpa den gamla damen hem. Hon var jättesöt. Jag hörde aldrig riktigt vad hon sa, men jag nickade och log mot henne och när hon satte sig i taxin såg hon faktiskt glad ut. Det gjorde mig ganska glad också faktiskt.
Med våren medföljer även alla dessa måsten. Man måste vara glad över att våren är här, man måste vara glad över att det börjar bli varmare igen, man måste vara ute mycket när solen skiner. MEN TÄNK OM JAG INTE VILL DÅ?!
-suck-
Nej det här med våren är inte riktigt min grej. Visst blir jag glad över att fåglarna har börjat kvittra, jag är jätteglad över att solen verkligen värmer, jag är glad över att denna jävla snön försvinner, men jag tycker bättre om hösten. Jag gillar att se färgerna skifta. Jag gillar luften. Man har rätt att tända massor av ljus och krypa upp i soffan med mannen man älskar. Den rätten har man inte nu. Nu ska man vara så äckligt aktiv och glad. Nej... Jag vill inte.
En annan bidragande faktor till att jag har en svacka just nu är det faktum att jag faktiskt börjar bli vuxen. Jag vill inte vara vuxen... Fan nu börjar jag lipa igen! Ta dig samman!
Jag vill vara liten igen... jag vill inte behöva bekymra mig om räkningar, jag vill inte behöva bekymra mig om ekonomin. Jag vill att en hundralapp ska vara oändligt mycket pengar. Jag vill att livet ska vara lätt igen. Jag går omkring och har en molande ångest i bröstet som bara vägrar försvinna. Mina sömnproblem består, även om de börjar bli hanterliga nu. En sak som är säker, är i alla fall att jag har världens mest underbara, tålmodigaste, förstående man. Tack för att du lyssnar och försöker hjälpa
Trots min ganska jobbiga svacka just nu, så finns det saker som lyser upp och gör mig hemskt lycklig. Nicklas är en av dom. Men Chcikey gör otroligt mycket, tack mamma som lyssnar många gånger, tack claes för en upplevelse jag kommer leva på hur länge som helst, tack Jossan som alltid peppar mig.
Igår gjorde jag i alla fall en RIKTIG hjälte insats! Jag tog en promenad med Chickey ner till Tumba för att möta tidigare nämna man. Jag kom lite tidigare än vad som var planerat och han kom en aning senare än vad som var planerat och unde tiden jag står där och väntar stöter jag på en sådan söt liten tant. Hon står och väntar på sin färdtjänstbil. Och vips så dyker en färdtjänst buss upp, men chauffören avvisade henne och sa "Nej det är inte dig jag ska ta"
"Men kan du inte hjälpa mig" sa den gamla damen "Jag har stårr här och väntat sedan 15.55 och bussen har inte kommit än..."
"Nej. Det är inte dig jag ska ta." svarade chauffören igen och gick in för att hämta sin kund.
Jag kände att jag bara kunde inte stå där och se detta ske! Så jag gick fram till den gamla damen, som var nära gråten, och undrade om hon behövde hjälp. Om hon ville att jag skulle ringa till färdtjänst så skulle jag göra det.
"Vill du verkligen göra det?" frågade hon och jag såg hoppet i hennes ögon. Vad säger man då? N ej jag bara skojade! HAHA!!! Nej... jag fick hennes färdtjänst kort, där kundnumret står som är nödvändigt när man ringer dom, och så ringde jag till färdtjänst. Förklarade att jag hade hittat kund nummer bla bla och att hennes buss inte dykt upp. Mannen jag fick prata med hette Niclas och han blev helt förfärad! Han fixade en taxi fort som fan.
"Den ska komma om fem minuter. Väntar du där med henne?" undrade han och lät faktiskt uppriktigt ledsen.
"Jag väntar så länge det behövs" sa jag och tänkte att om Nicklas ville gå hem så kunde han göra det.
Som tur var kom det faktiskt en taxi efter 5 minuter 8)
Jag förstår inte hur man som utomstående bara kan ignorera en sådan sak?! Nej. Jag kände mig tvungen att ingripa och hjälpa den gamla damen hem. Hon var jättesöt. Jag hörde aldrig riktigt vad hon sa, men jag nickade och log mot henne och när hon satte sig i taxin såg hon faktiskt glad ut. Det gjorde mig ganska glad också faktiskt.
Kommentarer
Postat av: Emmelie
Du är en fin människa! <3
Trackback
