I'm in the basement baby, drop on by
HAHAHAHA!!!!! HAHAHAHAHA!!!!!! RISIFRUTTIREKLAMEN!!!! Åh snälla ge mig Magnus Samuelsson. Åh nu vart jag ju glad en lång stund.
Idag har jag faktiskt shoppat lite, mest på indiska. Älska den affären alltså. Jag har köpt nya sjukt snygga gardiner, tre ljuslyktor i olika färger och storlekar som ska vara ute på balkongen, samt ett blockljus till den stora lyktan. Nicklas och jag delade helt av. Han köpte en gardin och tvy lyktor (som sammanlagt blev lika mycket som den stora) och jag köpte den stora ljuslyktan, andra gardinen och blockljuset. Fairtrade ^^ Den införskaffade jag mig en sådan där magmuskelarbetare. En sådan som jobbar med EMS och tränar musklerna. Jag har redan gått ner i vikt, ändrat min kost en del, jag motionerar faktiskt bra med Chickey men tack vare mina ryggproblem får jag så ont i ryggen av att göra situps. Så jag fuskar bara lite ^^ Nicklas ska lägga hälften 8). Nicklas köpte en HDMI kabel till XBoxet. På tal om det, så drömde jag och ett spel jag håller på att spela härom natten. Assassins Creed är riktig kärlek.
Jag tror nog allt att den kvinnliga progamledaren i let's dance har gått upp i vikt.
I natt somnade jag arg. Jag låg kunde inte sluta hålla takten på mina andetag. En två tre fyr, andas in.. andas ut. En två tre fyr... Detta irriterade skiten ur mig så jag började tänka på den underbara konserten Claes bjöd mig på (ja jag är långsökt men poängen kommer), vilket i sin tur fick mig att tänka på Mannen i den vita hatten. Asså, på RIKTIGT! Den låten stämmer in på Ljungby och min "ungdom" där (om man som ung får uttrycka sig så).
"Minns du vår blodsed, våran lag? Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad.
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt."
jaa... Jag tänker inte sitta här och klaga över hur synd det har varit om mig. det har jag gjort tillräckligt. Däremot tänker jag faktiskt... ja... skriva av mig om mitt förakt och mitt hat gentemot den äckliga vidriga hålan!!!
Hur i helvete kan man välja att bo kvar där? Vad finns det som lockar? Vad finns det för tjusning med att ha vänner, när allt går ut på att man ska ha vänner med så hög status som möjligt, och på så sätt få så hög status som möjligt själv. Ni är bara så rädda för att lämna eran trygga bubbla, för om ni kom ut i riktiga världen skulle ni inte vara värda ett piss! inte ett dugg! inte mer än mina bajskorvar som simmar runt i avloppssystemet! Jag säger inte att det inte förekommer statusrivalitet, eller vad man ska kalla det, i större städer. Men finns det fler människor, så får man plats någonstans. Passar man inte in i Tumba, kanske man passar som handen i handsken i Vårsta. Jag påstår inte att Stockholm är problemfritt, men jag påstår att småstäder är GRÄSLIGA!!!
Jag är så sjukt lycklig över att jag inte vet hur min granne ser ut, jag tycker om att jag kan gå ut i mina lodiskläder, eller varför inte vara pimpad som fan till fest, utan att grannen kikar ut genom fönstret och säger till gubben "titta där går den där unga kvinnan igen. Undrar om hon knarkar". Visst förekommer det skvaller och skitsnack i stora städer, men här har jag i alla fall min INTIGRITET! En intigritet jag aldrig känt av tidigare. Jag kan vara vem fan jag vill här. Jag kan vara Lovisa!
Jag förstår inte hur man kan välja att bo kvar i en stad som bara dryper av skitsnack och intriglusta. jag förstår inte hur man kan välja att bo kvar, hela sitt liv, i en stad som är så ingången i sin gemensamma deprission att tiden står stilla. inget utvecklas. Garvaren kommer alltid vara ful som stryk, utelivet kommer aldrig bli bättre, mina "vänners" barn kommer mobba och hacka på någon stackare för att han/hon inte passar in. Jag är så stolt över mig själv, jag är så lycklig över att jag har tagit mig därifrån. Jag längtar hem, ja. Men jag längtar aldrig till Ljungby. Så fort jag passerar Ljungby-stad skylten, växer jag. jag är så jävla mycket bättre än vad ni små trångsynta skitstövlar är! Jag är större än er alla TILLSAMMANS! Jag kommer få allt jag vill ha och jag hoppas att ERA barn blir mobbade, deprimerade och vill ta livet av sig. OCH LYCKAS!!!!!!
Jag måste bara göra en sak klart för er, detta gäller självklart inte alla. Jag är tacksam över några ytterst få personer i den staden, jag kan räkna dom på mina fem fingrar.
jag känner väl att det här blev ett väldigt hatfullt blogginlägg. Men det var dessa tankar som jag somnade till inatt. Jag måste faktiskt erkänna att jag sov fruktansvärt gott med bilder i huvudet som vi kanske inte ska gå närmre på.
Jag är i alla fall glad idag. En aning trött eftersom jag har jobbat dagtid idag. Om någon känner sig manad, får denne någon jättegärna komma hit med lite chocklad ^^
Piss och kräm
Idag har jag faktiskt shoppat lite, mest på indiska. Älska den affären alltså. Jag har köpt nya sjukt snygga gardiner, tre ljuslyktor i olika färger och storlekar som ska vara ute på balkongen, samt ett blockljus till den stora lyktan. Nicklas och jag delade helt av. Han köpte en gardin och tvy lyktor (som sammanlagt blev lika mycket som den stora) och jag köpte den stora ljuslyktan, andra gardinen och blockljuset. Fairtrade ^^ Den införskaffade jag mig en sådan där magmuskelarbetare. En sådan som jobbar med EMS och tränar musklerna. Jag har redan gått ner i vikt, ändrat min kost en del, jag motionerar faktiskt bra med Chickey men tack vare mina ryggproblem får jag så ont i ryggen av att göra situps. Så jag fuskar bara lite ^^ Nicklas ska lägga hälften 8). Nicklas köpte en HDMI kabel till XBoxet. På tal om det, så drömde jag och ett spel jag håller på att spela härom natten. Assassins Creed är riktig kärlek.
Jag tror nog allt att den kvinnliga progamledaren i let's dance har gått upp i vikt.
I natt somnade jag arg. Jag låg kunde inte sluta hålla takten på mina andetag. En två tre fyr, andas in.. andas ut. En två tre fyr... Detta irriterade skiten ur mig så jag började tänka på den underbara konserten Claes bjöd mig på (ja jag är långsökt men poängen kommer), vilket i sin tur fick mig att tänka på Mannen i den vita hatten. Asså, på RIKTIGT! Den låten stämmer in på Ljungby och min "ungdom" där (om man som ung får uttrycka sig så).
"Minns du vår blodsed, våran lag? Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad.
Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt."
jaa... Jag tänker inte sitta här och klaga över hur synd det har varit om mig. det har jag gjort tillräckligt. Däremot tänker jag faktiskt... ja... skriva av mig om mitt förakt och mitt hat gentemot den äckliga vidriga hålan!!!
Hur i helvete kan man välja att bo kvar där? Vad finns det som lockar? Vad finns det för tjusning med att ha vänner, när allt går ut på att man ska ha vänner med så hög status som möjligt, och på så sätt få så hög status som möjligt själv. Ni är bara så rädda för att lämna eran trygga bubbla, för om ni kom ut i riktiga världen skulle ni inte vara värda ett piss! inte ett dugg! inte mer än mina bajskorvar som simmar runt i avloppssystemet! Jag säger inte att det inte förekommer statusrivalitet, eller vad man ska kalla det, i större städer. Men finns det fler människor, så får man plats någonstans. Passar man inte in i Tumba, kanske man passar som handen i handsken i Vårsta. Jag påstår inte att Stockholm är problemfritt, men jag påstår att småstäder är GRÄSLIGA!!!
Jag är så sjukt lycklig över att jag inte vet hur min granne ser ut, jag tycker om att jag kan gå ut i mina lodiskläder, eller varför inte vara pimpad som fan till fest, utan att grannen kikar ut genom fönstret och säger till gubben "titta där går den där unga kvinnan igen. Undrar om hon knarkar". Visst förekommer det skvaller och skitsnack i stora städer, men här har jag i alla fall min INTIGRITET! En intigritet jag aldrig känt av tidigare. Jag kan vara vem fan jag vill här. Jag kan vara Lovisa!
Jag förstår inte hur man kan välja att bo kvar i en stad som bara dryper av skitsnack och intriglusta. jag förstår inte hur man kan välja att bo kvar, hela sitt liv, i en stad som är så ingången i sin gemensamma deprission att tiden står stilla. inget utvecklas. Garvaren kommer alltid vara ful som stryk, utelivet kommer aldrig bli bättre, mina "vänners" barn kommer mobba och hacka på någon stackare för att han/hon inte passar in. Jag är så stolt över mig själv, jag är så lycklig över att jag har tagit mig därifrån. Jag längtar hem, ja. Men jag längtar aldrig till Ljungby. Så fort jag passerar Ljungby-stad skylten, växer jag. jag är så jävla mycket bättre än vad ni små trångsynta skitstövlar är! Jag är större än er alla TILLSAMMANS! Jag kommer få allt jag vill ha och jag hoppas att ERA barn blir mobbade, deprimerade och vill ta livet av sig. OCH LYCKAS!!!!!!
Jag måste bara göra en sak klart för er, detta gäller självklart inte alla. Jag är tacksam över några ytterst få personer i den staden, jag kan räkna dom på mina fem fingrar.
jag känner väl att det här blev ett väldigt hatfullt blogginlägg. Men det var dessa tankar som jag somnade till inatt. Jag måste faktiskt erkänna att jag sov fruktansvärt gott med bilder i huvudet som vi kanske inte ska gå närmre på.
Jag är i alla fall glad idag. En aning trött eftersom jag har jobbat dagtid idag. Om någon känner sig manad, får denne någon jättegärna komma hit med lite chocklad ^^
Piss och kräm
Kommentarer
Postat av: Emmelie
men kom igen, blogga lite nu ^____^
Trackback
