OMG! JAG HAR SETT KENT!
Lördagen den 13e mars satte jag mig på tåget ner till Malmö för att träffa min familj och för att se kent. Kom fram till Malmö syd 20.01. Mötte min bror och vi åkte till lägenheten i Bunkeflo. Vi satt hela kvällen och lyssnade på musik, tittade på tv och pratade. Det var hur mysigt som helst.
Söndagen kom och vi åkte till Frans, där mamma var med min lilla gris! Äntligen har jag fått hem henne <3 Vi tog en promenad i skogen med djuren och med per. Efter maten åkte vi tillbaka till stan och gjorde oss i ordning. Klockan närmade sig 20.00 och vi gick till Malmö Arena.
Väl där, började jag inse att jag faktiskt skulle få se mitt stora favorit band live. Joakim skulle stå ett tiotal meter framför mig. Jag började hyperventilera och studsa runt som en annan idiot. Till slut (efter förbandet), släcktes lokalen, min puls skenade iväg och jag skakade. De kliver på scen och jag skrek, jag grät, jag skakade, jag hyperventilerade. Det var så mäktigt. Min puls synkroniserade sig till den sjukt grymma basen och allt var som en dröm. En fantastisk blandning av gamla och nya låtar. Det var helt otroligt bra! Ljussättningen var grym, ljudet var perfekt, stämningen bland publiken var underbar.
Jag tog kort som en annan dåre, men tillslut orkade jag inte ta mer kort utan stod bara och njöt av musiken och min brors fantastiska sällskap. De avslutade med "Mannen i den vita hatten". Jag och Claes sjöng tillsammans "Där går pojken jag aldrig kände, som gick på gator jag aldrig såg. som tänkte tankar jag aldrig tänkte under ett tunt och flygit hår. Och alla känslor slog och sprängde hela vardagen full med hål. I en tid då inget hände, i en stad som alltid sov" och jag grät. Alla känslor jag känt när jag hört den låten kom upp till ytan igen och plötsligt var det bara jag, kent, och claes. Plötsligt exploderade det ut röda små pappersduvor ut över publiken. DET VAR SÅ VACKERT!!
TACK Claes för att du bjöd mig på det här. Det är en av mitt liv bästa upplevelser! Tack tack tack!
På måndagen åkte jag hem, med min lilla gris. Hon sov hela tågresan och tyckte att det var ganska skönt att ligga på golvet lite halvt under mitt säte. När vi kom fram till centralen fick hon syn på Nicklas och hon blev hyperglad! När vi väl gick uppför backen här hemma så sprang hon runt och luktade och viftade på svasen. Hon rusade in i hissen och viftade på svansen hela tiden.
När hon väl kom in i lägenheten så sprang hon fram till sin haj och skulle busa! Jag blev så glad över att se henne så glad över att vara hemma. Hon åt och drack och bara var lycklig över att få vara hemma igen.
Claes hade gett henne en godis boll, som hon tog med sin IN i Nicklas jobbarbyxor och åt upp, så igår hade han hundgodis i byxorna hela dagen xD
En sak som jag är lite fundersam över, är att chickey lärt sig att öppna dörren?! SAY WHAT?! Jaja. Ska undersöka saken närmre i natt
Söndagen kom och vi åkte till Frans, där mamma var med min lilla gris! Äntligen har jag fått hem henne <3 Vi tog en promenad i skogen med djuren och med per. Efter maten åkte vi tillbaka till stan och gjorde oss i ordning. Klockan närmade sig 20.00 och vi gick till Malmö Arena.
Väl där, började jag inse att jag faktiskt skulle få se mitt stora favorit band live. Joakim skulle stå ett tiotal meter framför mig. Jag började hyperventilera och studsa runt som en annan idiot. Till slut (efter förbandet), släcktes lokalen, min puls skenade iväg och jag skakade. De kliver på scen och jag skrek, jag grät, jag skakade, jag hyperventilerade. Det var så mäktigt. Min puls synkroniserade sig till den sjukt grymma basen och allt var som en dröm. En fantastisk blandning av gamla och nya låtar. Det var helt otroligt bra! Ljussättningen var grym, ljudet var perfekt, stämningen bland publiken var underbar.
Jag tog kort som en annan dåre, men tillslut orkade jag inte ta mer kort utan stod bara och njöt av musiken och min brors fantastiska sällskap. De avslutade med "Mannen i den vita hatten". Jag och Claes sjöng tillsammans "Där går pojken jag aldrig kände, som gick på gator jag aldrig såg. som tänkte tankar jag aldrig tänkte under ett tunt och flygit hår. Och alla känslor slog och sprängde hela vardagen full med hål. I en tid då inget hände, i en stad som alltid sov" och jag grät. Alla känslor jag känt när jag hört den låten kom upp till ytan igen och plötsligt var det bara jag, kent, och claes. Plötsligt exploderade det ut röda små pappersduvor ut över publiken. DET VAR SÅ VACKERT!!
TACK Claes för att du bjöd mig på det här. Det är en av mitt liv bästa upplevelser! Tack tack tack!
På måndagen åkte jag hem, med min lilla gris. Hon sov hela tågresan och tyckte att det var ganska skönt att ligga på golvet lite halvt under mitt säte. När vi kom fram till centralen fick hon syn på Nicklas och hon blev hyperglad! När vi väl gick uppför backen här hemma så sprang hon runt och luktade och viftade på svasen. Hon rusade in i hissen och viftade på svansen hela tiden.
När hon väl kom in i lägenheten så sprang hon fram till sin haj och skulle busa! Jag blev så glad över att se henne så glad över att vara hemma. Hon åt och drack och bara var lycklig över att få vara hemma igen.
Claes hade gett henne en godis boll, som hon tog med sin IN i Nicklas jobbarbyxor och åt upp, så igår hade han hundgodis i byxorna hela dagen xD
En sak som jag är lite fundersam över, är att chickey lärt sig att öppna dörren?! SAY WHAT?! Jaja. Ska undersöka saken närmre i natt
Kommentarer
Trackback
