Längesen vi sågs
Åh jisses jag har inte bloggat på evigheter känns det som. Och så är det nog också xD haha. Nej men jag kände för att det var dags att uppdatera lite.
Nicklas har blivit varslad från DLH för att hela företaget ska lägga ner här i Stockholm och bara finnas i Hässleholm eller vart det nu var. Så han har inget jobb. Min utbildning tar slut nu i december och jag har bara en timanställning på Sandstugan att förlita mig på. Jag håller på att gå upp i atomer av ångest. Snudd på hysteri. Nicklas har ju a-kassa så att han kommer få ut ungefär 80% av sin lön, men jag då? Det finns inga garantier för att jag kommer få tillräckligt med timmar en månad för att klara mig. I ren desperation sökte jag in till undersköterskeutbilnding på distans med tanken att jag i sådana fall i alla fall har csn att förlita mig på. Jag kom såklart inte in.
I december kommer jag få ut ungefär 5000 sammanlagt. YAY ME! Och det är jul och ett jävla nyårsfirande på det. Jag har egentligen bara lust att lägga mig i sängen och ge upp. Jag söker jobb och söker jobb men överallt vill dom ha folk med arbetslivserfarenhet. MEN HUR FAN HAR NI TÄNKT ATT JAG SKA KUNNA FÅ ARBETSLIVSERFARENHET OM JAG INTE FÅR ETT JOBB!!!
Paniken står mig upp till halsen och min värsta fasa är att jag inte skulle ha råd och tid att ha kvar Chickey. När jag tänker på det känner jag bara hur all färg försvinner från ansiktet och yrsel och hjärtat blir bara en kall klump. Min finaste tjockis <3 Jag vet inte om jag kommer kunna fortsätta rida och då vet jag inte heller vad jag gör. Allt känns bara så förjävligt just nu.
Jag måste försöka ta mig ur den här neråt spiralen av otäcka tankar! Jag måste rycka upp mig och det NU! På en gång! Men det är ju så bekvämt att låta bli. det är ju så bekvämt att bara ge upp och låta saker och ting bara få ske. Men jag kan inte låta det ske!
Jag har i alla fall en helt underbar man som står ut med mig, som håller mig lugn och som är en riktig klippa! Jag har i alla fall min lilla gris som måste gå ut. Som gör att jag måste kliva upp på morgonen. som gör att jag måste ta långa promenader i skogen. Tack <3 när jag kliver upp på morgonen och ser henne ligga på sin kudde så känns allt mycket lättare. Jag har världens bästaste familj och vänner <3 jag har Foppa och Gallan som tar mig ifrån verkligheten ett par timmar <3 Jag har i alla fall en timanställning och det är bättre än ingenting. Det känns redan lite bättre. Men om någon nu skulle känna att "jag behöver inte mitt jobb, Lovisa kan få det" var vänlig kontakta mig. [email protected]
Feel free to mail me!
Tjockisen <3<3<3<3<3<3<3<3
Nicklas har blivit varslad från DLH för att hela företaget ska lägga ner här i Stockholm och bara finnas i Hässleholm eller vart det nu var. Så han har inget jobb. Min utbildning tar slut nu i december och jag har bara en timanställning på Sandstugan att förlita mig på. Jag håller på att gå upp i atomer av ångest. Snudd på hysteri. Nicklas har ju a-kassa så att han kommer få ut ungefär 80% av sin lön, men jag då? Det finns inga garantier för att jag kommer få tillräckligt med timmar en månad för att klara mig. I ren desperation sökte jag in till undersköterskeutbilnding på distans med tanken att jag i sådana fall i alla fall har csn att förlita mig på. Jag kom såklart inte in.
I december kommer jag få ut ungefär 5000 sammanlagt. YAY ME! Och det är jul och ett jävla nyårsfirande på det. Jag har egentligen bara lust att lägga mig i sängen och ge upp. Jag söker jobb och söker jobb men överallt vill dom ha folk med arbetslivserfarenhet. MEN HUR FAN HAR NI TÄNKT ATT JAG SKA KUNNA FÅ ARBETSLIVSERFARENHET OM JAG INTE FÅR ETT JOBB!!!
Paniken står mig upp till halsen och min värsta fasa är att jag inte skulle ha råd och tid att ha kvar Chickey. När jag tänker på det känner jag bara hur all färg försvinner från ansiktet och yrsel och hjärtat blir bara en kall klump. Min finaste tjockis <3 Jag vet inte om jag kommer kunna fortsätta rida och då vet jag inte heller vad jag gör. Allt känns bara så förjävligt just nu.
Jag måste försöka ta mig ur den här neråt spiralen av otäcka tankar! Jag måste rycka upp mig och det NU! På en gång! Men det är ju så bekvämt att låta bli. det är ju så bekvämt att bara ge upp och låta saker och ting bara få ske. Men jag kan inte låta det ske!
Jag har i alla fall en helt underbar man som står ut med mig, som håller mig lugn och som är en riktig klippa! Jag har i alla fall min lilla gris som måste gå ut. Som gör att jag måste kliva upp på morgonen. som gör att jag måste ta långa promenader i skogen. Tack <3 när jag kliver upp på morgonen och ser henne ligga på sin kudde så känns allt mycket lättare. Jag har världens bästaste familj och vänner <3 jag har Foppa och Gallan som tar mig ifrån verkligheten ett par timmar <3 Jag har i alla fall en timanställning och det är bättre än ingenting. Det känns redan lite bättre. Men om någon nu skulle känna att "jag behöver inte mitt jobb, Lovisa kan få det" var vänlig kontakta mig. [email protected]
Feel free to mail me!
Tjockisen <3<3<3<3<3<3<3<3
Kommentarer
Trackback
