Han fattas mig!
I natt saknade jag dig, pappa. Jag tänkte på allt du har gått miste om, och kommer gå miste om. Du har missat att bli farfar. Och Farfar till världens gulligaste unge! Du har missat hur bra Claes mår nu. Han går i skolan och är (så vitt jag vet) lycklig med sin fina Stina. Du missade min student. Du har missat mig här, i Stockholm. Jag önskar du kunde komma och se min och Nicklas lägenhet. jag lnskar du kunde få träffa honom, han är så fin och han gör mig så lycklig. Du kommer gå miste om så mycket.
Jag tänker på dig, lite varje dag. Vissa dagar fler. Tiden läker inte alla sår, man kan dock lära sig att leva med dom. Men ibland så pillar man lite på sårskorpan och då råkar man riva lite för mycket så det börjar blöda. Då är det jobbigt. Men det är på något sätt skönt. Det är skönt att sakna dig, för då vet jag att jag inte glömmer dig.
Mina skinhandskar luktar lite som du. Det luktar skin och en svag doft av rök. Det är trygghet. Nicklas luktar lite likadant. I alla fall när han har skinjackan på sig.
Kommer jag verkligen alltid vara din prinsessa? Är jag det fortfarande?
Det finns så mycket jag är så lycklig över. Jag är så glad över livet. Jag är inte lycklig hela tiden varje dag, men jag är lycklig varje dag. Mycket tack vare Nicklas, men jag ser verkligen framtiden, jag ser verkligen hur jag kan leva med den mannen som får mig att känna total trygghet.
Det har gått 8 år snart. 8 långa år. Lika länge har jag haft Nickan. Tiden går så läskigt fort! Jag fyller 20! För var dag som går så blir jag äldre och jag växer inomords lite varje dag. Det är helt otroligt.
Mamma är som alla andra mammor, bara lite bättre. Jag kan bli så irriterad på henne, men mest så är jag glad över att jag har henne. Hon är så bra att ge råd och hon säger sanningen. Det är väl därför jag blir så irriterad på henne många gånger.
Jag saknar dig.
"Han har funnits jämt och nu finns han inte."
"Mattis, du vet att ingen får finnas jämt. Vi föds och vi dör. Så har det alltid varit. Vad jämrar du över?"
"Han fattas mig! Han fattas mig så det skär i bröstet!"
-Ronja Rövardotter
_______________________________________________________________________________________________
Astrid Lindgren fick hålla mig sällskap i natt. Emil i Lönneberga fick göra hyss tills jag somnade vid 1.30. Vilken otrolig författarinna hon var. Att hon inte har fått Nobelpriset, det är en SKAM! Hennes böcker har varit en stor del av min uppväxt och jag har alltid varit en Ronja Rövardotter. Nu har jag väl kanske blivit mer av en Lovis.
just nu sitter jag och väntar på att min underbara man ska komma hem. Medan jag väntar ska jag lyssna färdigt på Ronja Rövardotter. På bokrean ska jag nog ta och köpa mig Ronja Rövardotter tror jag!
Jag tänker på dig, lite varje dag. Vissa dagar fler. Tiden läker inte alla sår, man kan dock lära sig att leva med dom. Men ibland så pillar man lite på sårskorpan och då råkar man riva lite för mycket så det börjar blöda. Då är det jobbigt. Men det är på något sätt skönt. Det är skönt att sakna dig, för då vet jag att jag inte glömmer dig.
Mina skinhandskar luktar lite som du. Det luktar skin och en svag doft av rök. Det är trygghet. Nicklas luktar lite likadant. I alla fall när han har skinjackan på sig.
Kommer jag verkligen alltid vara din prinsessa? Är jag det fortfarande?
Det finns så mycket jag är så lycklig över. Jag är så glad över livet. Jag är inte lycklig hela tiden varje dag, men jag är lycklig varje dag. Mycket tack vare Nicklas, men jag ser verkligen framtiden, jag ser verkligen hur jag kan leva med den mannen som får mig att känna total trygghet.
Det har gått 8 år snart. 8 långa år. Lika länge har jag haft Nickan. Tiden går så läskigt fort! Jag fyller 20! För var dag som går så blir jag äldre och jag växer inomords lite varje dag. Det är helt otroligt.
Mamma är som alla andra mammor, bara lite bättre. Jag kan bli så irriterad på henne, men mest så är jag glad över att jag har henne. Hon är så bra att ge råd och hon säger sanningen. Det är väl därför jag blir så irriterad på henne många gånger.
Jag saknar dig.
"Han har funnits jämt och nu finns han inte."
"Mattis, du vet att ingen får finnas jämt. Vi föds och vi dör. Så har det alltid varit. Vad jämrar du över?"
"Han fattas mig! Han fattas mig så det skär i bröstet!"
-Ronja Rövardotter
_______________________________________________________________________________________________
Astrid Lindgren fick hålla mig sällskap i natt. Emil i Lönneberga fick göra hyss tills jag somnade vid 1.30. Vilken otrolig författarinna hon var. Att hon inte har fått Nobelpriset, det är en SKAM! Hennes böcker har varit en stor del av min uppväxt och jag har alltid varit en Ronja Rövardotter. Nu har jag väl kanske blivit mer av en Lovis.
just nu sitter jag och väntar på att min underbara man ska komma hem. Medan jag väntar ska jag lyssna färdigt på Ronja Rövardotter. På bokrean ska jag nog ta och köpa mig Ronja Rövardotter tror jag!
Kommentarer
Postat av: Johanna <3
Jag känner väldigt lika när jag tänker på min far.
Och jag känner väldigt lika när jag tänker på din far.
Och det gör minst lika ont när man tänker på de tillsammans!
De har det bra där uppe tillsammans, de har de roligt, de skrattar och är stolta över oss!!
Många tårfyllda kramar
J
Trackback
